This and That

Vemodet

2012-02-16T21:40:00.001+02:00

När man spenderat 6 hela veckor med 13 underbara barn och otrolig personal är det ganska givet att man blir lite gråtmild när tiden nått sitt slut. Sprinklersystemet har varit igång några gånger under dagens lopp och när jag ser på dynan jag fick i avskedspresent med barnens handavtryck på bränner det innanför ögonlocken igen.

Idag har vi kramats som galningar, pratat extra mycket, läst böcker och pysslat... allt för att sitta nära, nära. Jag har en helt annan förståelse för såväl barn som föräldrar när det gäller den förstnämndas dagisvistelse och förutom det så är jag 1000 lärdomar rikare, gällande det administrativa arbetet på ett daghem. Man ser allt med andra ögon när man själv är förälder. Lite mer kritisk. Lite mer insatt.

Fyfan vilken bra praktikperiod detta varit.

Den där fröken

2012-02-12T21:09:00.001+02:00

De senaste veckorna har tösa fått fart under dojjorna. Hon är överallt och plockar fortfarande i sig det mesta i sin väg. Hennes förkärlek för gos&mys är borta och hon "ketar" på som om hon hade eld i blöjbaken. Hon är glad och nöjd och i ett helt fantastiskt stadie av utveckling som gör att hon härmar det mesta man gör och säger. Vilket kanske inte är så bra alla gånger, med tanke på att vi inte har det mest slipade av språkbruk i detta hushåll.

Det är svårt att fatta att vi fått ha henne i snart ett år redan. Ännu svårare är det att med ord kunna beskriva den gränslösa kärleken och tillhörligheten man känner till sitt barn. Denna underbara lilla flicka. Ibland rymmer inte hjärtat alla mäktiga känslor och då gråter man en skvätt för att sedan förvånas över hur patetiskt mjukis och sårbar man blivit.

Lite gårdag

2012-02-12T15:08:00.005+02:00

Sambon höll sitt ord och gjorde tårtan

Jag gjorde kaotiska chokomuffins med citronglasyr och daimbakelser, som planerat.

Fröken åt, klottade och observerade.
Hon är rätt nöjd med vatten och knäckebröd ännu, tacksamt!

På kvällen kom en lekkamrat och glädjen var stor.

Dagen kom och gick. Familj och vänner avlöste varandra och kl.20.00 steg de sista gästerna över tröskeln för att återvända hem. En lugn födelsedag som firades med alltför mycket kaffe, vilket gjort att natten varit orolig för egen del. Kaffekrapula är dagens status.

Födelsedagsplaner

2012-02-09T22:54:00.002+02:00

Inkommande lördag är det min namnsdag och i samma veva fyller jag också 21. Jag har av ekonomiska skäl inte tänkt göra någon stor grej av det..

Ända tills sambon för 10 minuter sedan förkunnade för sina vänner att på lördag, då är det kaffekalaus. Och han, Joakim Antfolk, hade tänkt baka tårta. Jag är chockad ännu. Inte för att jag tvivlar på hans bakkonster, utan för att han tog initiativet till att göra en tårta. Han, ja han slutar inte att förvåna han heller. I måndags hade han diskat, tvättat och kokat mat (??). Om detta är vad hans hemmavistelse gör med honom får han mer än gärna vara hemma en tid till.

Själv tänkte jag kasta ihop lite daimbakelser och cupcakes. Närmast sörjande får agera försökskaniner, eftersom mina bakarskills är i nivå med kladdkaka, pinocciotårta och chokladbollssmet.

Om att vara hemifrån

2012-02-09T20:02:00.019+02:00

Efter de första veckorna började jag vänja mig vid det faktum att tiden med familjen är knapp och saknaden stor när man är borta 8h/dag, men valde att göra det bästa av situationen. -Ta en dag i taget och ha 100% fokus på respektive ställe, istället för att i slutändan halvhjärtat sladda runt på bägge. Numera orkar jag med såväl praktik som hemmaliv, utan problem och utan grubblande. Det funkar, det är faktiskt riktigt okej och jag trivs. Dels för att sambon fortfarande är permitterad och det är han som är hemma med vår dotter när jag är borta och dels för att jag får syssla med något jag verkligen vill göra. Men nog ska det bli otroligt skönt när undervisningen tar vid i vår och jag får mer tid tillsammans med Jocke och Emilia.

Det är kallt även inomhus

2012-02-04T22:27:00.002+02:00

Under sommarmånaderna plågades vi med 28/29grader inomhus. Nu pyltar vi på oss plagg efter plagg allihopa när graderna nätt och jämnt orkar över 20. Fönstren och balkongdörren läcker och golvet är bedrövligt kallt i vardagsrummet. Händerna är små isklimpar hur man än gör och Emilia ryser vid blöjbyten. I nuläget ångrar jag att jag inte bunkrat upp med stickade tröjor och sockor till samtliga familjemedlemmar, istället för enbart den yngsta. Hur man kan förvånas över kylan och vara lika oförberedd inför varje vinter är nog ett mysterium.

Han som aldrig slutar förvåna

2012-02-03T20:29:00.006+02:00

..och i det här fallet är det inte på grund av hans förmåga att ha sönder telefoner, sin glömska eller hans stundtals avsaknande av takt och ton.

Min far lämnade i höstas in sin doktorsavhandling och har idag blivit grillad inför publik vid Hanken, här i Vasa. I salen samlades släkt, vänner, kollegor och hans tidigare studeranden för att höra honom, i korthet, berätta om sin avhandling samt bli utfrågad av hans opponent från Umeå Universitet. Disputationen var ganska omständig och torr i sig men det som gång på gång slog mig var hur bildad denna man faktiskt är.

Det finns nog inte en enda person som ens i sin vildaste fantasti skulle tro att min far är överlärare på Novia, ännu mindre vara doktorand. Han är lite.. ja disträ och oseriös i sin vardag och idag fick jag för första gången se honom i sitt esse. Där argumenten var relevanta och fokusen 100 procentig. Att se hans intresse för att analysera, hans skickliga och sakliga argument, för att inte tala om hans engagemang för sitt arbete. Wow. Jag är riktigt imponerad. Och mållös än.

Plötsligt var det februari

2012-02-03T20:15:00.000+02:00

Plötsligt hade 4 veckor av praktiken gått och endast 8 återstår. Vädret har varit emot alla i detta land och största delen av den gångna veckan har spenderats inomhus, såväl på praktikplatsen som hemma. Huden är ju lite som den är och allt som oftast fryser salvan som smorts på kinderna.

Den senaste veckan har tösen belönat oss med att sova nätterna igenom. Utan minsta knyst. Det har inte hänt sedan hon entrade sin "kris" vid 8 månader. Hon har åter igen börjat somna in helt på egen hand och är allt igenom den glada och nöjda tös, som vi så väl känner. Det är helt otroligt att vi redan nästa månad ska fira hennes 1-års dag. 12 hela månader, som prövat oss och samtidigt givit så otroligt mycket mer än vi någonsin kunnat förutspå.

I övrigt har jag inte något speciellt att komma med. Dagarna rullar på och jag längtar till den lediga veckan som infaller i vecka 8.

Förändringarnas tid

2012-01-22T13:05:00.004+02:00

Emilia har blivit allt mer aktiv de senaste veckorna och i takt med det ännu mer nyfiken. Hon står på knäna överallt och drar ner allt i hennes väg. Hon kryper av och an och kastar sig på magen och ålar iväg när hon fått syn på något och får bråttom. I och med hennes utökade aktivitet bör man vara uppmärksam så att hon inte får tag i sladdar, river ner torkställningen/datorn/ kaffekoppar eller välter stolar. Hon har också en förkärlek för att köra in huvudet överallt, oberoende om det så är in i väskor, väggar eller ytterkläder. Kramas gör hon mer medvetet numera och det dagliga "Ahaa"-andet är verkligen uppskattat av alla parter.

Sömnen har blivit oroligare och hon har blivit mer uppmärksamhetskrävande, så långa telefonsamtal och datorn är att undvika dagtid. Nappen har hon börjat smyga iväg med och lägga i munnen. Hon har hittills aldrig använt napp annat än när hon sover, åker bil eller i vagn, så det nyupptäckta smygtuttandet är lite förvånande. För det mesta är hon glad, nyfiken, uppmärksam och allt igenom en riktigt gosig prick.

Hon är verkligen ett tacksamt första barn, vår älskade Emilia. Att följa hennes ständiga utveckling, från ett litet orörligt knyte till ett utforskande barn med egen vilja och egen personlighet, är verkligen det mest givande jag någonsin varit med om.

Loppisfynden

2012-01-22T12:36:00.002+02:00

I vanliga fall brukar loppisutbuden inte tilltala mig nämnvärt. Men Suvi-kirppis, vilken guldgruva. Speciellt för föräldrar eller varför inte för soon-to-be-parents. Hyllorna är städade och stället är fräscht. I hyllorna hittar man något prisvärt för både stora och små men kläder och saker till småbarn fanns det verkligen gott om.

Själv hittade jag säkert ett tjugotal mössor till fröken E, som haft problem att hålla ögonen framme och öronen täckta i mammalådans vintermössa. Tre stycken huvudbonader kom jag iaf hem med och jag råkade även få fram ett par Lundmyr of Sweden- byxor. Allt för 7 €. Allt av god kvalitet...

... även om fröken var lite knepigare att övertyga.

Senaste

2012-01-18T20:39:00.002+02:00

Jag har helt ärligt inte riktigt prioriterat att sitta framför datorn när det nu finns så lite tid för familjen, så bloglovin visar tresiffrigt med olästa blogginlägg, mailen visar ett tiotal olästa mail och att hålla mig up to date via FB-statusar... ja, det vågar jag inte ens ta itu med. Men lite uppdatering då.

Jag har pendlat, fått rutiner, börjat äta ordentligt, äntligen tagit en loppisrunda med Annie och hittat guldkorn, vaccinerats med andra twinrix-sprutan och trivts ypperligt med tillvaron. Pappa har opererats, tösen har kläckt fram den fjärde tanden och mamma har köpt en snöskoter. I övrigt är väl det mesta sig likt.

Krämporna har dock avlöst varandra sedan kvicksilvret börjat visa minus. Ögoninflammationen sitter troligen kvar i ögonen, jag har hittat knölar i brösten (troligen mjölk, eftersom jag läcker) och huden är.. nåja helvetiskt sönder. Men överlag tycker jag att livet och vardagen flyter på riktigt bra, så man ska absolut inte klaga.

Lång dag

2012-01-13T20:46:00.007+02:00

Klockan 05.00 fick vi inse att natten var slut och det var dags att stiga upp. Tösen vrålade hysteriskt och vägrade somna om till ljudet av skallrande fönster. En sådan tidig morgon har vi aldrig behövt ta tidigare med tösen, så bara det var en pärs. Nåväl, efter 4 koppar kaffe var det tid att ge sig av till praktiken och ute gick snödrivorna upp till knäna. Ankelbootsen svämmade över och jag hann dratta på arslet innan jag nådde bilen, som var intäckt med snö och is. Färden till Malax var minst sagt intressant, i och med att vägen försvann var tionde meter. Jag var tacksam för att jag pendlat den vägen i flera år och kom fram och tillbaka med livet i behåll.

Här hemma odlar tösen tänder för fulla muggar och biter i allt som kommer i hennes väg. Hon har numera 3 gaddar synliga och ännu en framtand som snart kommer att se dagens ljus. Trots det är hon på bra humör och har till och med börjat sova längre snuttar dagtid. Hon verkar inte desto mer påverkad av min frånvaro dagtid, men hälsar mig alltid glatt när jag väl kommer mig hem; "OJSH! MÄMMÄMÄMMÄ!!"

Första dagen avverkad

2012-01-09T20:02:00.004+02:00

Mitt första intryck av praktikplats nr 1 var verkligen över förväntan. Trevlig personal, härliga barn, allt kombinerat i en trivsam arbetsmiljö. Dagen igenom har jag pepprats med namn och kan i ärlighetens namn endast minnas ett tiotal såhär på rak arm. Efter att ha varit "utanför" arbetslivet i ett års tid känns den sociala biten aningen rostig och halvknagglig, men det kommer väl. Antar jag. Annars har jag nog misslyckats på alla tänkbara plan med mitt studieval och framtida yrkesval.

Avigsidan är att tiden hemifrån blir lång. Man kan ju lugnt konstatera att min syn på kvalitetstid med familjen sträcker sig långt ifrån den verklighet som nu är. Att se tösen 3 timmar av dygnets 24 är inte min melodi helt enkelt. Inte medan hon är såhär liten. Samtidigt unnar jag sambon pappa-barn tiden till fullo. Lite ambivalent i frågan fortfarande, jag får nog återkomma till detta tvetydiga dilemma efter några veckors betänketid.

I morgon fortsätter rumban och planen är att jag åtminstone ska kunna kombinera alla barnens namn med ansiktena, innan klockan slår 15.00 och jag rattar hemåt.

Huden då

2012-01-08T13:38:00.004+02:00

Atopisk hud

I år är det ansiktet och halsen som är värst drabbade. Att vistas utomhus triggar utslagen och de förvärras dag för dag. Frasiga, kliande, svullna och rosenröda utslag poppar upp med jämna mellanrum och bassalvor avverkas på löpande band, för att sedan varvas med cortison.

Nu är det bara att hålla ut i några månader till, tills dess att våren infinner sig och hela helvetet försvinner lika plötsligt som det kom. I nuläget önskar jag mig gratis ljusbehandling, KIN-salva och 50 kartor med antihistaminer. En södernresa går också helt bra!

Sysselsättning

2012-01-07T20:42:00.000+02:00

Det är mycket "hej hej" och "kokkoo"-lekar här för tillfället.
Detta i kombination med att ligga under kläder eller filtar kan rädda vilken seg dag som helst.

Förstörd för all framtid

2012-01-07T20:09:00.003+02:00

Jag har otaliga gånger drömt om att jag tappat Emilia i golvet. Varje gång har jag vaknat med ett ryck och ångesten har gjort att de restrerande timmarna innan väckning varit så gott som sömnlösa.

Skulle ta itu med storstädning och ville lägga tösen i manducan för att få det gjort ordentligt. Precis när jag svängt henne över höften och tänker lägga remmen över axeln, som vanligt, så får hon för sig att kasta sig bakåt. BANG. "OMG JAG HAR FÖRSTÖRT MITT BARN!!"

Hon skrek till och grät lite men lugnade snabbt ner sig. Jag började däremot hyperventilera och grät som för sista dagen. Det hela slutade med att Emilia gick med sambon för att leka och jag gick ur rummet för att återfå normal andning. Jag kände mig som den sämsta morsan i världen och var redo att åka iväg för att sterilisera mig. Emilia återgick chockerande snabbt till sitt vanliga jag, trots det fria fallet på minst 1 meter. Hon klarade sig med andra ord bra, utan bulor, utan trauma och utan blåmärken.

Helt otroligt att barn kan vara så "hållbara" ändå. Själv önskar jag att jag kunde glömma händelsen lika snabbt som dottern och kunna se på manducan utan att gråta.

Face the facts

2012-01-07T11:32:00.001+02:00

Efter lugna veckor, som inneburit en del dagar på landet i ledighetens tecken, tvingas jag nu inse att praktiken inleds på måndag. 12 hela veckor, 20 km hemifrån, 7 timmar/dag, nya rutiner och delvis främmande metoder att ta del av och lära sig. Spännande och otroligt givande, utan tvekan, men oron över hur tiden ifrån tösen kommer utspela sig här på hemmafronten gnager i bakhuvudet.

I övrigt händer det en hel del här gällande tösa. Hon har skjutit fram en tand, börjat krypa lite och den lugna och observanta tösen börjar få fart under dojjorna och verkar allt mer rastlös. Fart och fläng är det nyaste. Lampor krashar i golvet, stolar åker omkring och däremellan fastnar hon i någon sladd eller under vardagsrumsbordet. Ljudnivån är också en helt annan och nya ord hasplar fram med jämna mellanrum. Det börjar bli dags att "baby proof"-a lyan och inse att hon som en gång var bebis börjar förvandlas till ett äventyrligt barn.

Julafton

2012-01-02T15:46:00.001+02:00

Vi firade hos sambons familj i Smedsby, åt som för sista dagen, delade ut julklappar och tog natt tidigt efter timmar av gnagande trötthet förorsakad av matkoman.

Ready for X-mas

Emilia&Laura

Mitt är även ditt. Än så länge.

"Tomten kommer, tomten kommer"

Orutinerade som vi är glömde vi tomtemasken och skägget
men det gick bra ändå.

Snörena var mest intressanta

Att det skulle utdelas så många klappar var det nog ingen som förutspått.

Fröken inspekterar den högljudda julklappen på avstånd.

Still alive

2011-12-31T09:49:00.000+02:00

Vi lever fortfarande. Det har varit massor med flängande hit och dit såhär i juletider som gjort att uppdatering här inte riktigt har varit av främsta prioritet. Jullovet har chockerande effekt efter några månader på fulla varvtal och jag vill nästan gråta blod när jag tänker att det endast är drygt en vecka kvar av härligheten.

Vidare redogörelse över mina whereabouts görs eventuellt i senare skede. För tillfället ska jag njuta till fullo innan verkligheten slår emot.

Stressfriheten

2011-12-17T14:19:00.000+02:00

Tösa vs mugg med vatten 0-1

Livskrisen verkar dämpa sig sakta men säkert och tur är väl det. Det blev lite väl intensivt här på slutet av året med skola, livskrisande tös och stress i överflöd. Men i veckan fick jag jullov och har firat det med att sova mer, stressa mindre och jag har därigenom återfått tålamod i massor. För tillfället finns inga måsten, inga tider att passa och ingen som helst stress. Vi lunkar på i egen takt och tar dagarna som de kommer. Framöver ska vi fira jul, spendera några dagar på landet och njuta av stressfria dagar. Juulefrid!

Var och en med sitt del 4

2011-12-17T13:56:00.000+02:00

18h senare var monstret klart. 18h... 18! Vad hände med "... kanske man nu int behöver gör allt på en gång" och "... kanske ja klarar mig från ti köp na lego nu på en stund efter att denhär e avsluta". Tja, i skrivande stund sitter han och ser över vilka tillägg man kan göra på sina redan befintliga vrålåk.

Motoriken då

2011-12-16T14:34:00.001+02:00

Som jag nämnt tidigare har vi blivit skickade till fysioterapeut med Emilia, eftersom en läkare tyckte att hon inte följde de motoriska färdigheterna som krävs vid vissa månader. Emilia är som sagt en väldigt envis knådd, som ska göra saker på eget initiativ och vrålskriker när hon blir tvingad till något. Ja, man kan säga att de två mötena vi haft med fysioterapeuten inte har gått friktionsfritt direkt.

Hon är sen motoriskt i och med att ålar sig fram istället för att krypa och hon drar sig inte upp på fötter när hon vill ha något som är högre upp. Emilia inte är en sådan som har bråttom, det har hon aldrig haft. Hon är istället väldigt medveten och har koll på allt och alla. Men vi tränar efter givna övningar och hoppas att hon kommer i kapp. Den språkliga utvecklingen går istället snabbare och i dagsläget använder hon ett tiotal ord på daglig basis.

Det här med hennes sena motorik är dock inget vi fäster större vikt vid, i och med att hon gör de flesta "moves" här hemma i lugn och ro. Det känns dock lite tokigt att en läkare, som halvhjärtat tittar och vänder på henne i 10 sekunder, ska avgöra huruvida hon är efter eller inte. Men det skadar ju inte att åka till fysikalen någon gång i månaden heller, så man ska väl inte klaga.

The world's another place when it's upside down

2011-12-16T14:09:00.000+02:00

Var och en med sitt del 3

2011-12-16T14:04:00.000+02:00

Efter några veckors paus tog sambons abstinens vid. Klickklick så hade han beställt hem ett nästan 60 cm brett monster att bygga ihop. Han köpte sig alltså ännu ett tekniklego. Större den här gången.

Det är inte bara legot som är större än förra gången. Entusiasmen är ännu större. Till och med så stor att han pusslat ihop ett eget "lego hörn" av övre delen på skötbordet, tömt skrivbordet och har nu snabb access till internet om han skulle köra fast.

Den här mannen skulle utan tvekan kunna tälja en stuga ur ett björkträd med fällkniv om han bara ville.

Blåsfiskarna

2011-12-11T22:15:00.004+02:00

Robusta vinterskor är helt enkelt inte riktigt min grej. Dels pga de hutlösa summor ett par rediga kängor går på och dels på grund av att jag egentligen hatar bångstyriga dojjor. Och oddsen för att jag ska hitta varma skor med klack är ganska lönlöst, har jag fått erfara. Jag har alltså, i år igen, undvikit Vasas affärer såhär till vintern och glidit omkring i mina trotjänare - tygskorna.

Men.. jag hittade ett mail i inkorgen med rubriken -" 50% off on footwear, limited time only" från Asos.
3 minuter senare fick jag en orderbekräftelse på ett par av Blowfish-skorna som jag tittat på i smyg... en tid.
Nu för 30€. Lycka för den fattige. Tygskorna får snart en välbehövd paus. Det är ju ändå december.

Asos

Så mycket bättre

2011-12-09T19:53:00.002+02:00

Efter gårkvällens Anne-besök återvände det goda humöret och nerverna. Idag har varit en ledig dag. Jag fick sova en timme längre och sambon steg upp med tösen, för att sedan åka iväg och renovera. Dotter och jag har slappat, promenerat i snöovädret, dansat och sjungit till julmusik samt komponerat en julklappslista.Tänka sig, vi fick vinter till Vasa trots allt och det med besked.

När det börjar ta emot

2011-12-08T16:25:00.001+02:00

Med endast några få föreläsningar kvar i skolan samt en tent är jag slutkörd. Lite som årets bloggvinnare Eva.Vet inte hur jag ska orka, hur jag ska hinna eller vad jag ska ta mig till för att få mer sömn eller tid.

Senaste månaden har varit ett riktigt helsike, rent sömnmässigt, eftersom tösen har en tendens att vakna någon timme efter läggdags och ligga vaken några timmar och härja. Det, eller så vaknar hon tiotals gånger/natt och behöver en tröstande hand eller tillrättaläggande av nappen. Addera därtill hennes utbrott vid vilorna dagtid och man får en härlig kompott av mosade nerver. Som pricken över I:et har deadlinerna avlöst varandra i veckorna tre och det har inte funnits tid för varken vänner, sambon, sömn eller laddning.

Det positiva med att vara på botten är att det bara kan gå uppåt hädanefter.

Ösch

2011-12-06T12:33:00.003+02:00

Kände mig smidig som ett kylskåp jämte de andra motionärerna i morgondimman.
Med fläbät skuttande till musiken avverkade jag 3,7 km.

Vilken horribel kondis jag har. Spagettiben. Luddig i huvudet. Talsvårigheter.
But it was worth it! Nu, samsam räddar världen på barnkanalen. Don't ask.

Stressläppet

2011-12-03T23:57:00.001+02:00

Hemtenten är gjord och endast en tent i gerontologi samt några föreläsningar står mellan jullovet och mig. Hösten har inneburit en hel del kurser, tenter och uppgifter som i sin tur betytt en hel del sena nätter och lite sammanhängande sömntimmar för egen del. Efter jullovet inleds praktiken med start på ett daghem i 6 veckor innan de avlöses med 6 veckor missbrukarvård.

Innan januari ska jag på något vänster hinna få några vaccinationssprutor mot B-hepatit, hitta en tomteluva till fröken Emilia, handla vinterkläder, träffa klassen en sista gång innan lovet, åka på klappjakt, fira jul på två ställen och förtära sjuka mängder julmat, julmust och några kurko pipari i goda vänners lag. OCH förhoppningsvis ta en pulkpremiär.

En bra morgon

2011-12-03T10:28:00.006+02:00

Jag har sovit 10h i streck, för första gången på... ja länge. Slömatade sedan fröken med gröt som faktiskt gick ner, medan jag drack kaffe i lugn och ro. Drack ännu en kopp och läste bloggar medan tösen ålade kring vardagsrummet och tuggade på allt från sladdar till gårdagens reklam.

Stressen över hemtenten, med deadline i nästa vecka, är som bortblåst och "it's all good"-känslan fyller lyan. Sambon åker iväg på jobb och tösen nattas för första vilan, utan protester. Jag sätter mig ner, med ytterligare en kaffekopp, och skummar igenom materialet till skolarbetena men bestämmer mig för att det får bli kvällens huvudbry.

Att gå till sängs klockan 10 på en fredagkväll, trots att det finns skolarbeten på min to-do-list, var nog det bästa jag gjort på länge. Lördag morgon, ingen snö och två blygsamma plusgrader. Julkalendern rullar på TV:n och Emilia sover djupt i sovrummet. Att uppleva sådant här inre lugn trodde jag enbart att yogautövare och buddhister kunde uppnå. Tacka vet jag sömn och koffein.

En ny plats i livet

2011-12-01T07:26:00.005+02:00

Fröken har en ny hobby - Att sparka i elementen så att det skallrar och låter, även hos grannarna.

Det låter som fan, men hon är i sitt esse när hon får ligga i kojan och föra oljud. För att inte tala om söt och sådär typiskt bebischockad "Ååh, var kommer ljudet ifrån???" 'spark,spark,spark'

Om fysiobesök

2011-11-30T23:27:00.012+02:00

Vi fick som sagt en remiss för ett besök till en fysioterapeut. Idag rattade vi iväg mot Silveria och mottagningen där. Stelt vänterum. Stela korridorer. Med röda dörrar. Vi gick in i ett rum med skumgummimadrasser på golvet och leksaker i alla dess former, som tösen sen skulle komma att rata totalt.

Emilia, som egentligen skulle sova middag precis vid besöket, förvandlades till Omöjlia efter första granskningen och var allmänt svårflörtad genom hela sessionen. Hon ville ingenting och gav kvinnan de elakaste av blickar gång på gång. Creepy indeed. Till sist grät hon hysteriskt så fort fysioterapeuten rörde vid henne och vi gick därifrån med ett pappersark med övningar och en tidpunkt för återbesök.

Efter att hon sovit middag tränade vi enligt anvisningarna och hon var hur nöjd som helst. Hur en liten tös kan vara så oresonligt envis.. Ja det är beundransvärt. Hon är en sån typ som absolut inte ska göra något bara för att hon inte får göra det på eget bevåg, på egen tid, på eget sätt. Det tackar vi sambons gener för.

Som vi väntat hade ju läkaren spätt på ordentligt i sin remiss, som att han fick extra betalt för det, och motoriken var ju inte lika "efter" som han fått det att låta. Så fysioterapeuten var ändå nöjd med dotterns halvhjärtade prestationer. Med andra ord kommer vi att träna lite extra och hoppas att tösa är mer samarbetsvillig nästa gång.

Den tiden på året

2011-11-27T21:04:00.003+02:00

Som jag tidigare nämnt är jag atopiker och nu i helgen bröt helvetet ut igen. Huden kliar. Jag kliar. Jag blöder. Jag är flammig. Salvtuber avverkas på löpande band och det är dags att besöka apoteket och köpa hem ett lager med kortison. Samma visa varje år. Man dunkar in en antihistamin och väntar. På med mera bassalva och besvären, smetandet och pillerknapprandet fortsätter rulla runt i ekorrhjulet till april.
Ändlöst. Tråkigt. Irriterande. Humörsänkande. Onödigt!

Tankar om ytlighet

2011-11-27T01:14:00.003+02:00

Det har skrivits en hel del om ytlighet på diverse bloggar under de senaste veckorna. Bloggvärldens ytlighet. Första inlägget jag läste som behandlade fenomenet ,i år ,var publicerat av Pleppokillen Kaj. Visst finns det många bloggar som i stor utsträckning är ytliga och det är också de (i de flesta fall) som har flest läsare. Mode, fotografering, pyssel, smink, naglar etc etc... Men i allmänhet tycker jag att de flesta bloggar ändå har stänk av både yta och djup i en salig blandning, som för att variera.

Personligen har jag en teori om att det är mycket enklare att "vika ut sig ytligt" över internet än att medvetet blotta sina personligaste tankar inför läsare, som ibland dels består av bekanta/totalt okända människor och dels ens nära och kära. Att djupet och substansen kommer i skymundan pga att det är så komplext. Kanske det finns en rädsla för att man själv "marknadsför sig" på ett ofördelaktigt sätt? Att det uppstår missförstånd? Motargument? Ja vem vet, läsaren kanske dumförklarar en på fläcken?

Jag har till exempel väldigt svårt för att knåpa ihop ett känslosamt inlägg. Medan det är väldigt enkelt att publicera ett inlägg om gardiner, amning, mat eller kläder. Jag har raderat otaliga sidor text under årens lopp, som varit djuplodade och personliga på ett sådant sätt att det slutligen känts omöjligt att klicka publicera. Känslor och tankar har en tendens att inte finna sina ordmakar och det blir halvsladdrigt och flummigt.
Lite som nu.

Hur blev det så här?

2011-11-25T07:00:00.000+02:00

När man gör de flesta skolarbetena kvälls- och nattetid är det inte riktigt okej att stiga upp med en pigg unge halv 6. Jag är ju bortskämd med att ha en tös som i regel vaknar kring 8 varje dag men hon har de senaste dagarna tagit morgon allt tidigare.. Men frrrrreaking halv 6!? Vilken tur att denna okristligt tidiga väckning är sällsynt... och låt den så förbli.

Julfeelis del 2

2011-11-24T19:56:00.004+02:00

It's on! Längtan efter julen är på en helt annan nivå i detta hushåll i år. Glögg, pepparkaksbak, pysselkvällar och skatteåterbäring. What's there not to like?? Förra året var jag mest intresserad av julmaten, superpreggo som jag var. I dag har jag plöjt genom krimskramset. Det är ett litet äventyr varje år att rota runt i lådorna när man har halvtaskigt minne.

Fråga - var hittar man tomteluvor till små barnhuvuden?

Går en lång helg till mötes.

2011-11-23T22:55:00.006+02:00

Idag har jag avverkat en fullkomligt katastrofal tent i socialpedagogik, som saknade egentligt innehåll och till stor del blev till flummflumm. För första gången på väldigt länge kunde jag heller inte bry mig mindre om det så står UK i resultatet. Det är en skön känsla, den där I-don't-give-a-fuck-känslan.

Vi gick en sväng via praktikkoordinatorn efteråt och jag fick veta att jag beviljats 2 platser, inom olika områden, till vårens 12 veckors praktik. 6 veckor barnpedagogik och 6 veckor missbruk. Efter en kort skoldag tog jag helg. Tills tisdag. Långhelg som förhoppningsvis ger tid för skolarbeten.

Ikväll har jag kastat in musik på en mp3, för första gången på över 6 år. Nu när hinkarna krympt och sport BH:n går på så finns det inga ursäkter längre. Löpning. Får se då.

Alltid lär man sig något

2011-11-22T22:45:00.005+02:00

Jag kom till Vasa kring 11 tiden på lördagkvällen. Helt slut i huvudet efter ca 10h bussfärd och 6 timmar galen shopping på Ikea. Det hade snöat och kvicksilvret visade minusgrader. Skrapade rutona, noterade att bilen fortfarande hade sommarringar under sig och satte iväg mot Brändö.

Jag hinner köra några kilometer och får sedan se en polisbil efter mig med blinkorna på.
Jag ville inte stanna i en snäv kurva för att undvika att någon kör ihjäl sig vid omkörning, så jag körde en bit till. Sirenerna. Jag förbereder mig på att bli av med körkortet eftersom jag inte har en aning om vilken hastighet jag kört i. Stannade och farbror blå kommer fram till mig.

Polisen: Iltaa! Ajokortti kiitos.
Jag: Javiiisst!
Polisen: Jahaa... Vet du varför vi stannar dig?
Jag: Nää, int' egentligen.
Polisen: Joo det är så att du int' har på lyset ordentligt.
Jag: Vah?

Polisen böjer sig in i bilen, söker efter vippan och slår på lyset. På rätt läge.

Polisen: Sådär ska det va. Du hade bara på parkeringsljuset, visste du om det?
Jag: Jahaaa, ska ja va' ärlig trodde jag att det där var helljusen. Det är inte min bil och jag är inte van med en gammal Honda från -82, som har 4 olika lägen för ljusen. * fniss, fniss, fniss*

Polisen ser road ut, höjer på ögonbrynet och släpper ur sig ett ljud som är en blandning av ett skratt och ett "Hmm"-ande.

Polisen: Jaajaa... Nå ett blåstest ska vi ta i allafall. Ja det visar ju noll, som det ska. Såå... vems bil är det du kör nudå om det nu inte är din egen?

Jag försöker skoja till det lite för att lätta den tryckta stämningen

Jag: Det är nog pappas, int sko ja' få för mig att köp en Honda från -82 som e utan anvisningar för vilket ljusläge som hör vart.
Polisen: Aj jassåå... Vart är du på väg?
Jag: *Pekar på ikeapåsarna* Hem. Lite trött.
Polisen: Ja sidu. Ikea, ja hohho. Nå kom ihåg läget på ljusen i fortsättningen. Eller lägg upp en lapp med anvisningar. *höahöa* Kör försiktigt och ha en god fortsättning på kvällen.

Det var en lärorik afton.

Julfeelis - Check!

2011-11-20T23:16:00.007+02:00

Jag har den absolut bästa av dagar och har sladdat omkring i röda strumpor och rivit fram julgrejs och städat. Sambon och jag lyckades synka julfeelisen i år och Emilia hänger bara på. Inom kort ska jag börja kasta upp julgardinerna, som jag säkert vill spy på innan januari är här. Men tills dess ska jag njuta av allt som juletiden har att erbjuda. - Mest glögg.

Var och en med sitt del 2

2011-11-18T23:09:00.003+02:00

Efter nattningen, som ikväll tog 2h, försöker jag snabbt klicka igenom Ikeas hemsida för att få någon koll på vad jag kan släpa med mig hem imorgon. Samtidigt sitter sambon och demonstrerar tekniklegots funktioner och jag fattar fortfarande inte riktigt hans fascination för sitt byggprojekt. Men han är riktigt nöjd och i sitt esse, så jag låter honom förklara saker och ting utan att jag egentligen förstår så mycket. Hans tålamod att plocka, pussla ihop och söka de rätta bitarna är beundransvärt, för såhär ser det ut 5h efter att han lagt ihop de första delarna.

Var och en med sitt

2011-11-18T18:14:00.012+02:00

Sambon : Jag fattar inte varför man vill åka till Ikea och slösa massor med
pengar på multiproducerade saker av dålig kvalitet.

Jag : Älskling, lika frågande står jag inför ditt nyfunna intresse för tekniklego,
som inte precis är gratis det heller.

Sovångest

2011-11-18T11:03:00.003+02:00

Den här vår fröken börjar skrika hysteriskt, fäktar omkring sig och gråter krokodiltårar så fort det är dags att sova. Bör ju tilläggas att hon sover åtminstone 2 pass på dagen, så det innebär 3 tillfällen av vrålande. Såhär har hon gjort vid sina tidigare livskriser också, men den här gången är hon mycket segare och hysterisessionerna blir längre. Man går sönder lite varje gång, tålamodet minskar och helst av allt skulle jag stortjuta bredvid henne i spjälsängen. Dessutom lider jag av dåligt samvete i och med att jag numera börjat vistas mer i skolan och således går miste om så mycket kvalitetstid med både tösen och sambon. Det var dagens dilemman det.

Gifter

2011-11-17T15:41:00.004+02:00

Under en föreläsning idag fick vi veta att nappflaskor gjorda av plast är giftiga och ger hormonstörningar, att salvor/krämer etc är fyllda med gifter, att alla elektroniska prylar bör vädras innan användning eftersom de är impregnerade med flamsäkert gift som i värsta fall kan orsaka cancer. Kläder, rengöringsmedel, leksaker, mat.. listan kan göras lång över giftiga saker.

Som atopiker har jag använt otaliga mängder salvor under mitt 20-åriga liv och är därmed fullstoppad med gifter för resten av livet. Nåja, vad kan man. Men är det inte då lite underligt att man blir ordinerad salvor som innehåller gifter när det finns andra alternativ? Läkemedelsföretagen ska väl ha sitt, men 'cmon. Och är det också inte väldigt konstigt att livmedelsaffärerna i regel endast säljer nappflaskor av plast? Jag kan gå hur långt som helst med detta, men för min egen sinnesfrid sätter jag stopp här. Det är helt galet att man inte visste om dessa saker, men jag var ju LYCKLIGT ovetande då iaf.

Fråga : - var hittar man nappflaskor av glas?

Alltså...?

2011-11-16T22:04:00.002+02:00

Det är säkert få som undgått denna blogg.
Bloggarens beskrivningar om sin vardag är nog fullkomligt vidrigt i sig, men för att take it up a notch fylls kommentarsfältet med... ja... vad säger man? 'Nuff said, läs den så förstår ni.

8 månader

2011-11-15T15:32:00.005+02:00

Sambon drog iväg till rådgivningen med tösen för första gången i morse, eftersom jag hade obligatorisk föreläsning. Numer är hon en stadig klimp på 8,6 kg och 69.9cm. Allt var bra men vi kommer ändå få en kallelse till fysikalen inom kort, vilket var rätt oväntat. Sambon var inte säker på om läkaren hade missförstått något, trots att de konverserat på finska, eller om det var något specifikt han hade lagt märke till.

Man måste ju bara älska att samtliga läkare på rådgivningen är finskspråkiga och med nöd och näppe förstår svenska. Ingenting emot finska som språk, tvärtom, men när det kommer till läkarbesök vore det mycket tacksammare om man fick ta del av informationen på eget modersmål. Det om det.

Mitt favoritord i samband med skolarbete - Snart

2011-11-14T17:31:00.002+02:00

För tillfället är det mycket skola med många uppgifter, tenter och presentationer som hopar sig till höger och vänster. Även i år blir det korvstoppning med information i de flesta ämnen, såhär innan jul, men jag tror inte någon utav oss är förvånade över det.

Vår klass är ganska tacksam på det viset, att man inte känner sig som ett otacksamt miffo när man inte riktigt orkar, vill eller tar sig tid att göra något, eftersom vi princip ligger på samma våglängd gällande motivationen för tillfället. Men än har jag inte missat en enda deadline, så det vore ju synd att bryta den vanan nu... Det gäller bara att sätta sig ner och börja i en ände... snart.

8 månadersångest

2011-11-12T21:10:00.001+02:00

Även om mycket av det som skrivs på internet kan tas med en nypa salt, så kan man ju inte annat än att älska det som småbarnsförälder. Google- källan till allt. 8 månadersångest, vassego.

-
Btw, jag har vyssjat E till sömns 2 gånger sedan 20.30. Gotta love livskriser.
( I vanliga fall skulle man inte hört något av henne innan 08.00 imorgon )

Så var nästa här

2011-11-12T20:31:00.006+02:00

Ja, livskris alltså. Det har gått 2 månader sedan hennes förra livskris. 2 månader som har inneburit skratt, glädje och leenden från morgon till kväll. Gnällandet har minst sagt varit minimalt och både dag- och nattsömnen har funkat så gott som perfekt. Efter den förra livskrisen, som höll i sig över en månad, så lärde hon sig åter igen att somna själv, utan närvaro eller desto mer hjälp från oss.

Nu skiter sig allt. Massor med härjande och gråtande så fort det är dags att sova och det kan pågå i timmar. Lämnar man rummet slår det slint och gråtandet övergår till hysteri. Så nu kan man timtals vara fånge i sitt eget sovrum, liksom vid de tidigare kriserna. Vi försöker att hålla de rutiner som vi etablerat och har följt i många månader nu, men nej. Sambon och jag som är vana med vår "egentliga tös", som skrattar, sover utomordentligt och väldigt sällan är gnällig, får ju fel i huvudet och vill veta vem fan som bytt ut vår knådd.

Nu biter vi ihop och hoppas att denna fas är lite lindrigare än den förra. Det enda som får mig att komma över dessa faser med hälsan och livet i behåll är vetskapen om att de är tillfälliga. Men hur barn i den här åldern kan förändras såhär drastiskt över en dag, det övergår mitt förstånd.

Lite vakande

2011-11-11T08:36:00.002+02:00

Vår fröken verkar odla ytterligare tänder och blir irriterad om nätterna. Det betyder att jag blir väckt och inte kan somna om förrän hon slocknar igen. Hur som haver låg hon vaken nästan 3h och var irriterad, jollrade, hittade nya saker att kalla boff och viftade med armarna så att nappar och snuttetrasor flög omkring.

Att åka iväg till skolan och lyssna på en 3h lång föreläsning om vuxenpedagogik lockar inte sådär jättemycket denna fredagsmorgon, när ögonen är fulla med grus och huvudet är i flunssa-mode. TGIF?

Varning för icke-glamoriserad text

2011-11-10T21:28:00.012+02:00

Saker jag önskat att jag fått veta innan barnafödandet inleddes

1. Att man kan ha förvärkar i veckor innan det faktiskt är "the real deal", vilket resulterar i omänskligt lite sömn som gör att man gråter av övertrötthet.

2. Efter att man kommit till förlossningen och tagit CTG-kurva görs en inre undersökning som gör att man blöder. ( Trodde seriöst att något var fel när jag såg blod i byxorna när jag skulle byta om till den gröna supersärken och sladderstrumporna )

3. Att epiduralbedövningen läggs högre upp när man är tatuerad i svanken och gör (enl. narkosläkaren) mer ont än normalt. Men vilken himmelsk effekt den sedan har! Värd allt av värde i denna värld.

4. Att lustgasen ibland inte gör alla människor sådär roligt lulliga så att man skrattar hysteriskt eller säger knasiga saker. Jag blev bara luddig i huvudet och hade svårt att vara 100% medveten om vad som pågick omkring mig. Men med hjälp av den kom jag iaf ihåg att andas.

5. Att barnmorskor river och sliter en i underlivet till den grad att man tror man ska spricka sönder ända upp till ryggslutet. Thank god att jag var så fokuserad på förlossningsarbetet att jag inte sparkade skiten ur demonen vid mina fötter. Ej heller skrek jag glåpord eller förbannade sambon för att han han ställt mig i denhär sitsen... Inte ett enda ont ord lämnade min mun under hela förlossningen. Tänk he!

6. Att den där skitnödiga känslan som infinner sig innan själva krystvärkarna startar, faktiskt känns så horribla att man kan glömma bort att andas. Jag menar... man har ju ändå en vilt främmande människa där nere som har all sin fokus på hela underredet.

7. Att det inte uppstår ljuv musik, som på TV, när bebben väl är utklämd. Att man ibland inte gråter floder av lycka och pussar ihjäl sin sambo vid åsynen av den gemensamma genuppsättning kan skapat. Man kan, som jag, vara på vippen till yrsel av utmattning och bröla iväg ett oglamoröst "HEEJJÄH fröken! Jocke hit far vi aldri namäjr!"

8. Att blodet fullkomligt forsar ur en när man väl stiger upp i horisontellt läge, splashar ut över golvet och fortsätter att rinna så att ett brett blodspår till toaletten bildas. Det hela var så overkligt att jag, i mitt luddiga tillstånd, trodde att jag medverkade i en film regisserad av Quentin Tarantino. Toaletten gjordes om till något som liknade en slaktplats och jag trodde seriöst att jag skulle dö på fläcken, både av blodförlust och av skam. Skam för hur jag ställt till det för städerskan.

9. Att man "bor" i ett rum med en främmande rumskamrat som vistas bakom ett näst intill genomskinligt skynke dygnet runt tillsammans med sin bebis. Tidvis får denne också besök av sin partner och eventuellt är nyblivna storebröder/systrar också på besök. Där ska man då ligga och visa både bröst och akter för alla barnmorskor som "bara ska ta en titt".

10. Att man efter 2 dygn på BB, inklusive förlossningssal, är så lycklig över att få åka hem med sin partner och den nyfödde att man nästan gråter en skvätt när man trampar innanför tröskeln. Sedan kan man gråta av smärta, av lycka och av tacksamhet. Man kan gråta över en godispåse, som sambon med kärlek kommit hem med. Ibland gråter man för att man bara känner för det och allt som oftast gråter man av lycka, glädje och ja... lycka. Sedan gråter man av överväldigande kärlek igen och för att man är så lycklig. När toalettpappret är slut eller man inte orkar koka mat, ja då gråter man. När man väl får mat kan man gråta över att det är så gott. Sedan gråter man lite över att inte kunna sitta eller av rädsla för att man ska behöva gå på toaletten. Och avslutningsvis gråter man för att man är så lycklig över att älska sin sambo och den lilla så hjärtat vill gå sönder. Man kan alltså gråta en hel del de första dagarna.

Nu ber jag om ursäkt om jag förstört någons bild av själva födandet eller avskräckt någon totalt.
Men det är ju som sagt bara utifrån mitt fall och min erfarenhet som det gick till såhär.

Tomte it is!

2011-11-10T19:59:00.002+02:00

Inatt kom jag fram till hur förbannat onödigt det är att överanalysera precis allting.
Jag beslöt mig alltså för att tomten är en självklarhet, även i denna familj.
BOSSIT, tycker "Emildje"!

Tomte eller inte tomte?

2011-11-09T18:47:00.002+02:00

Julen är på intågande och det är inte utan att man blir ångestfylld av alla julattiraljer som kastats upp i butikshyllorna. I skrivande stund sitter jag och funderar över hur man ska göra med själva införandet av tron på en lönnfet, skäggig karl som kommer med julklappar, ja tomten. Å ena sidan minns jag alla mina jular som barn... Visst var det feelis att ha tomte när familjen samlades i ett och samma rum och njöt någon timme innan julaftonsrambambulan var igång igen.

Å andra sidan finns det delar av mig som vill att vår unge ska veta varifrån julklapparna kommer. Att det inte är den givmilde, rödklädde farbrorns små nissar som snickrat och pysslat ihop allt för hand och ger bort saker gratis. Fast är inte det lite som att beröva tösen på alla galna teorier om självaste tomten och spoliera önskelistan och själva spänningen kring jul?

Det är tydligen sånt här man lägger onödigt mycket tankeverksamhet på som förälder. Och för att vara ärlig är jag riktigt tacksam över att Emilia är så liten ännu att hon inte frågar massor med frågor om allt möjligt... Jag har helt enkelt inte svaren på alla de vanligaste frågeställningarna ännu och måste klura ut hur jag själv förhåller mig till dem först.

Tröttheten

2011-11-07T22:07:00.001+02:00

För några veckor sedan slog hösttröttheten till, som den alltid har en tendens att göra när man minst behöver den. Koffeinkonsumtionen är omänskligt hög och saker och ting lämnar mer eller mindre vind för våg.

Emilia däremot är lika pigg och glad som vanligt och sedan en vecka tillbaka kallar hon allt för boff*. Hunden är boff, pappa är boff, alla mjukisdjuren är boff, TV:n är boff, allt i böckerna är boff och vattnet... ja det är också boff. Hon växer så det knakar och utvecklas chockerande snabbt nu.

* Boff = Voff = Hund

2011-11-02T23:40:00.000+02:00

"Mömtzen, ta ett kort på pimun min!"

- Javiiiiisst!

Nåjaa

2011-11-02T21:59:00.002+02:00

Ikväll slog jag äntligen slag i saken och beställde en manduca, som Eva talar så gott om, efter många månaders velande. Jag tog fram min pros and cons- lista (min första), som gjordes i januari, och diskuterade med maama och därefter var köpet ett faktum. Det borde vara förbjudet att vara såhär förväntansfull klockan 22.00... en onsdagkväll... över en bärsele.

2011-10-31T23:08:00.000+02:00

Efter en trevlig middag med klassen kom jag hem och fann tösa djupt sovande. På mage. För första gången. Ever.

Intresseklubben antecknar

2011-10-31T17:20:00.000+02:00

.. att jag åker iväg med klassen på middag till Amarillo.
Feelispose, hell yeah.

Det här med att studera under mammaledigheten

2011-10-30T13:06:00.000+02:00

Hittills har det fungerat helt okej. Jag har som sagt tur som har en sambo som kan pussla med sina arbetstider, en överlärare till pappa som kan rycka in några timmar här och där, en mamma som har övertid att ta ut och en svärmor som hjälper till när hon kan. Annars vore det ohållbart eftersom lärare i min skola inte tummar på sin närvarokvot för mammalediga studerande.

Men visst ska det bli skönt när sambon går på sin 6 veckors långa pappaledighet i december, så slipper jag allt pusslande med skötare och lektioner, som har en tendens att frångå det skrivna schemat åtminstone en gång i veckan. Pointen med inlägget är väl att det går att studera under mammaledigheten, om man bara vill. Trots att jag hamnar att göra inlämningsuppgifter och hemtenter nattetid har jag inte ångrat att ta kurser, eftersom jag är medveten om att detta kaos bara är tillfälligt.

Om att ha världens tacksammaste barn

2011-10-30T12:28:00.003+02:00

Efter att ha avverkat ett dop och ett snabbt födelsedagsfirande igår staplade vi innanför dörren klockan 9 på kvällen och det vara bara att lägga fröken i säng så var ögonen stängda. Trots att sömnen avbrutits 3 gånger under dagen klarade hon allt rambambula med bravur och sov till 10.15 imorse.

Hon är igen inne i en fantastisk period, som innebär åtminstone 11h sömn/natt + 3 korta vilor under dagen. Gnället är sparsamt och nöjdhetsfaktorn är enormt stor. Det är dessa perioder som gör att gnällveckorna som dyker upp då och då inte känns förfärliga. Hon sover och äter som en hel karl och är relativt lätt att underhålla än så länge. Därtill skiner hon som en sol från morgon till kväll och lockar fram det bästa ur mig och sambon.

Och såhär för att avsluta vill jag skryta lite över oss föräldrar som lyckats etablera goda sovvanor och vardagsrutiner, för att inte prata om den fantastiska "avkomma" vi lyckats komponera . Inte illa pinkat för ett par rookies, inte illa alls!

Allt som oftast

2011-10-23T21:58:00.000+03:00

... känns det som att hjärtat vill gå sönder av kärlek.

Vår fröken

2011-10-23T13:21:00.007+03:00

Man behöver i allafall inte vara vetenskapsman för att klura ut vems temperament hon ärvt.
Att hon därtill har ärvt sambons envishet gör att man redan nu på förhand bävar inför trotsperioderna.
I övrigt är hon en glad prick som oftast ler från morgon till kväll. Hon verkar som sagt bli ett "kan-själv-barn" med passion för mat, sömn och myspys.

"Isa, hon som har barn"

2011-10-23T01:00:00.008+03:00

Efter att Linn publicerat ett inlägg angående föräldraskap och självbild slog det mig att jag inte längre uppfattas som jag tidigare gjort. Alltså som mig själv, mitt självständiga jag - Bara Isa.
Förut var jag Isa - den glada flickan med sjukt mycket fräknar sommartid. Numera är jag Isa, mamman till Emilia. Inget illa i det, men innebär det att man mister sin självständiga identitet vid samma ögonblick som man får upp sin bebis på bröstet?

Jag har flera gånger fått höra - " Men du e ju mamma du, du e ju vuxen, ansvarsfull och mogen."
Dessa påståenden stämmer inte riktigt överens med min egen självbild. Visst har jag större ansvar än mina barnlösa vänner, är mer paranoid och borde klassas som det ena eller det andra. Men ska man då få ångest över att ens självuppfattning inte överensstämmer med allmänhetens?

Personligen ser jag inte mig själv som en "typisk vuxen" eller särskilt "mogen" person. Jag har klarat mig långt på sunt bondförnuft och en medfödd ansvarskänsla som gjort mig mer eller mindre lillgammal. Detta går förstås inte att jämföra med rollen som mamma, men you get my point. En förändring som jag själv upptäckt, sen jag blev mamma, är att jag kan stå på mig på ett helt annat sätt än tidigare. Man kan väl säga att jag mognat väldigt mycket emotionellt under kort tid, men det är väl bara positivt? Sen har jag blivit helt förbluffande glömsk också och det är väl inte lika positivt.

Det vore väldigt intressant att få höra utomståendes åsikter och uppfattningar om mödrars identitet,
så kommentera mer än gärna, plixplox!

Hon som gillar mat

2011-10-22T11:44:00.000+03:00

Såhär salig kan man bli efter ett riktigt skrovmål.

När måttet är rågat

2011-10-22T11:36:00.003+03:00

När ens sambo erbjuder sig att betala för ett par klänningar, helt frivilligt, då vet man
att man sladdat omkring i sladdriga och osmickrande jumppabraller alltför ofta.

Dopgåvor?

2011-10-22T00:10:00.003+03:00

Det finns inget värre än att köpa dopgåvor, för vad anses "rätt" att köpa egentligen? Och nej, jag tror inte att någon vill ha en silversked med namnet ingraverat. Den ligger ju ändå bara i asken och blir missfärgad. Jag har personligen aldrig använt eller satt större affektionsvärde vid min dopsked.

Är kläder okej? Är pengar okej? Är leksaker okej? Är "Min bok" okej? Är det okej att komma dragandes med någon alldagligt, som man faktiskt har användning för? Eller är det bara tråkigt, opersonligt och opåhittigt? Vad ska en dopgåva egentligen hålla för standard? Ska man tänka kort- eller långsiktigt?

=
EDIT
Varför i helsike gör jag så stor grej av en dopgåva till att börja med?
Ja älskling, nu förstår jag vad du menar med att jag ödslar onödigt med tankekraft på småsaker.

2011-10-21T23:34:00.001+03:00

Eftersom dagarna knallar på utan större händelser eller funderingar
att rapportera om för tillfället, så kastar jag in en video istället.

För tillfället

2011-10-17T20:20:00.000+03:00

.. är det mycket skola, mycket bebis och utveckling, lite sömn och skitjobbiga försök till mjölkminskning på tapeten.

Höstlovet inleddes idag och jag har fortfarande inga stora planer för att göra det bästa av den lediga tiden. Morgondagen kommer spenderas i hembyn och därefter är det helt blankt på got-to-do-listan, bortsett från skolarbeten som troligen lämnar vind för våg tills motivationen infinner sig.

Fun facts

2011-10-17T20:06:00.000+03:00

För att hitta hit har en del bl.a googlat ;

"vrdens fetaste mage"
"den nya gubben på league of legends"
"humorlåt om hockey"

"Kan själv!"

2011-10-17T19:50:00.003+03:00

Just nu är fröken sjukligt intresserad av mat och köksattiraljer.
Att smeta maten överallt hör också till.

Myys

2011-10-09T15:32:00.001+03:00

När det är helg och mera pappa-barn-tid upptäcker fadern ett som annat..

"Vitsi va du har små tåånar, Emilia. Å mjuk e di å! Lite som modellera, fast me bein i."

Rosa

2011-10-09T13:22:00.001+03:00

Så länge jag kan minnas har jag haft en spänd relation till färgen rosa. Mest för att det var "Pojkar bär blått, flickor bär rosa" och med två bröder kände jag mig aldrig som en typiskt rosabärande tjej. Rosa kläder, rosa pennor, rosa glansbilder, rosa leksaker och barbiedockor klädda i rosa föll mig aldrig i smaken, till min mors förtret.

Men efter att tösen föddes och vi blev överösta med rosa i alla nyanser, speciellt när det gällde kläder, så har jag plötsligt insett att rosa inte är så skräckinjagande i alla fall. Jag ska inte sticka under stolen med att jag asgarvade när vi fick de första knallrosa kalasbyxorna* till tösa. Men efter en tid vande ögat sig och plötsligt sitter man här med rosa blommor på köksgardinerna och en rosa vattenkanna, utan att egentligen fattat att det hela är en konspiration.

* De knallrosa kalasbyxorna är oanvända än i denna dag

The one with the flowers

2011-10-09T13:01:00.001+03:00

Gardinkappan är på plats.
Det återstående problemet är blommorna som dör och återuppstår några gånger per månad,
som jag inte vågar göra mig av med eftersom de är gåvor.

Hi, I'm Yell-Ow

2011-10-07T13:21:00.004+03:00

ASKBLONT??

Note to self : När du tror att du kan färga eller slinga ditt hår ljusare själv, för att spara en peng.
Just. Don't. Do. It.

Tannorna

2011-10-07T12:54:00.003+03:00

I veckan började tösen med en ny min och efter ett par dagars fundering tog vi en titt i nedre delen av munnen - 2 små "riskorn" är synliga. Det är nu man kan vara glad över att man inte ammar "direkt".

Faller in i ledet...

2011-10-03T21:31:00.014+03:00

Nu sitter vi här, sambon och jag, vid varsin dator. Utan Emilia, som spenderar natten hos mormor&morfar. Orsaken till "barnlösheten" är förstås skolan.

Det har gått 9h och 42 minuter sen jag lämnade hemgården och satte kurs norrut. När jag en halvtimme efter avfärden satte foten innanför tröskeln, här hemma, fylldes jag av den största ensamhetskänslan någonsin. Väl i skolan gick allt bra, eftersom jag sysselsattes och fick umgås. När jag fört hem tjejerna och insåg att hemmet är tomt i ytterligare 40 minuter släntrade jag in via min gamla skola och återsåg lärare och gamla skolkamrater. Vadå problem med att vara ensam?

Väl hemma igen möts jag av sambon som valt att ta en powernap... som varade i nästan 3h.
Snacka om att dansa på bordet, ha galet högljutt monkey sex eller bara annars ta vara på "tumanhandtiden" känns avlägset. Fast i och för sig... än är det inte för sent att bättra sig *vinkvink Jocke*. Själv har jag flyttat omkring leksaker och köksredskap, tre/fyra gånger, av och an, tvättat kläder och sett en halv säsong av "Det Okända".

Så nu till själva pointen - Vad fan sysselsatte man sig med, såhär på en måndagkväll, innan man hade barn?!

Knäckebrödsbruttan

2011-10-02T21:57:00.000+03:00

Inspiration

2011-09-30T23:40:00.002+03:00

Efter att tösa gått och lagt sig har jag snurrat runt på styleroom och beundrat allt från Darth Vader-hjälmar till tidningspappersprydda sovrumsväggar. Det är helt otroligt vilken fantasi och öga för detaljer en del människor har i sin besittning, medan folk som jag tydligen försovit sig när kreativiteten och "think-outside-the-box"-egenskaperna delades ut.

Så jag sladdar vidare, beundrar och hoppas att jag ska bli stilfrälst förr eller senare.

När man tager vad man haver

2011-09-30T22:46:00.001+03:00

Ägg, räkor, dill, citron och salt.

Preggopaapa

2011-09-29T22:09:00.001+03:00

Min pappa är gravid på tv4. Jag var sjukt förvirrad innan jag insåg att mannen ursprungligen varit kvinna.

Sen sist

2011-09-29T21:06:00.000+03:00

.. har jag hunnit köra av och an otaliga vändor mellan skolan och hemmet, skrivit en läkemedelstent som orsakade mer ångest än nödvändigt och lunchat med tjejerna för första gången detta år. Humöret har varit lika ojämnt som Vasas kullerstensgator och jag hittade äntligen den försvunna tuttflaskan som varit på vift... i en månad... full med mjölk. Min önskelista över materiella ting har växt sig allt för lång för att någonsin kunna checkas av, men jag hoppas på lotto potten även denna helg.

I övrigt är allt sig likt och jag känner att någon typ av förändring vore på sin plats.

Livet med Mr. Alzheimers

2011-09-19T17:18:00.001+03:00

Imorgon var det menat att sambon skulle stanna hemma med tösa, eftersom jag har obligatorisk närvaro 09.15-16.00 i skolan. Jag borde ju förstått att denne totalt glömt bort alltihopa och påmint honom minst 30ggr om det i helgen, som jag vanligtvis gör när han ska göra något. Förväntningarna var för höga och istället hamnar fröken att hänga med mig till skolan halva dagen. På eftermiddagen kommer maama som räddaren i nöden och tar över.

Ack, det ljuva livet som ensamstående tvåbarnsmor.

Mr. Alzheimers himself

Puss?

2011-09-18T01:08:00.004+03:00

Ikväll såg jag en film med Annie vid namn Puss.
Efter 10 minuter insåg jag att jag inte fattade ett skit av vad filmen skulle gå ut på. Det sprang in nya människor till höger och vänster på en teater och några enstaka namn blev givna.

Efter 50 minuter var handlingen ännu oklar men så långt hade man förstått att Alexander Skarsgård gjort någon på smällen och att tjejen i fråga inte var dennes egentliga partner. Den egentliga partnern i sin tur gömde bag-in-a-box vin i sitt skåp, var den ende som engagerade sig på sin arbetsplats och sov tillsammans med en annan kvinna som inte sa ett ord under hela filmen

Efter 70 minuter insåg jag helt enkelt att det inte var meningen att man skulle förstå sig på storyn, utan bara följa filmsekvensen. Resten av filmen var ett hopkok av scener, ungefär som jag upplevde julshowerna jag medverkade i under gymnasietiden, och större "Wtf, I don't get it" känsla får man söka efter. Man fattade vad som pågick, men väntade fortfarande på att filmen skulle ha ett syfte eller ett indirekt budskap.

När filmen väl var slut hade jag slutat fundera för länge sen och hängde bara med. Filmen i sig var ju inte katastrofalt dålig... Jag saknade bara en egentlig.. tja handling.
Men nu är frågan - Varför heter filmen Puss?

Vardagslyxen

2011-09-16T20:53:00.003+03:00

I nuläget är min vardagslyx att kunna åka iväg till skolan några timmar/vecka och föra diskussioner med människor i min egen ålder. Att upprätthålla kontakter som mer eller mindre gick i ide under sommaren. Att ha möjligheten att axla över ansvaret för tösa på sambon, min maama eller svärmor för några timmar känns fantastiskt.

I skolan får jag suga i mig massor med information, även om min fokus ibland är under all kritik, om ämnen som intresserar mig och därtill få diskutera med intressanta människor i samma ålder.. Det känns som att interaktionen med jämnåriga är ännu viktigare nu än tidigare. För att inte tala om hur mycket energi det ger mig att sedan vara hemma och vara mamma. Jag trodde nog aldrig att jag skulle se skolan som en energikälla, snarare tvärtom, men tji fick jag.

Nu är jag säkert lite väl optimistisk och kommer få äta upp alltihopa när alla skolarbeten och tenter hopar sig. Meeeen den dagen, den sorgen.

6 månader

2011-09-15T21:12:00.001+03:00

Imorse blev fröken 6 månader.
Det firades med rådgivningsbesök som visade att hon numera väger 8 härliga kilon
och är 66 cm lång. Ingen dålig klimp! Därefter besökte vi min gamla skola en sväng
och därmed var dagens sociala kvot fylld. Nej nu ljög jag, svärmor kom på besök också.
Som ni säkert ser på bilden har krisen dämpats och vi har fått tillbaka vår härligt glada tös.

Hon som livskrisar

2011-09-13T23:44:00.013+03:00

Idag har humöret varit bättre, jag har varit lite mindre klantig och lyckats undvika skarpa kanter , alltså haft bättre tålamod. Lösenord har fungerat och printern from hell behandlade mig väl. Det finaste av meddelanden har jag fått, mat har jag kommit ihåg att äta och huvudvärken är ett minne blott. Tösas utvecklingsfas tycks gå på sista ångorna trots att hon fortfarande är märkbart gnällig och klängig. Men det är bara att hoppas att fasen ger med sig och att nästa inte är lika vild.

Den sämsta av dagar

2011-09-12T20:30:00.009+03:00

Idag är verkligen inte min dag. Emilia gnäller, vägrar sova middag, gråter och skriker när man försöker gå ut ur rummet hon befinner sig i. -Såsom hon gjort nu i nästan en månads tid. Efter intensiva veckor är tålamodet och nerverna sämre än någonsin. Det gör ju inte saken bättre precis att jag lyckas slå mig fördärvad på precis varenda spetsig yta i lägenheten. Om och om igen. Samma yta. Samma lilltå. Samma "strömknapp".

Allt faller ur händerna. Lösenord till skolkurser vägrar fungera. Schemat skriker OBLIGATORISKT i var och vartannat ämne och lärarna är motvilliga att tumma på närvaroplikten. Huvudvärk. Hunger. Ögonen svämmar över.. för tredje gången idag och vi vankar av och an och hittar lugnet igen.

Jag har aldrig varit med om liknande kaos. Så mycket motgångar, under en och samma dag. Helt otroligt.
Det skulle inte ens förvåna mig om mina mjölkstinna tissar skulle kväva mig i sömnen i natt, så pass surrealistiskt fucked up har dagen varit. Man kan väl inte annat än hoppas på en bättre morgondag.

Frökens idoler

2011-09-09T15:13:00.001+03:00

Förkylningsdrabbningen del 2

2011-09-09T12:01:00.002+03:00

Igår kväll fick fröken feber och idag hänger hon snor som aldrig förr. En förhöjd temp på det och man har ingredienser till en mindre lyckad dag. Efter nattens otaliga lägg-i-nappen, trösta, ta-bort-kråkor och lite famnhängstunder känner jag mig lite halvdöd, eftersom jag aldrig lyckades nå någon djupsömn.

Så idag blåser vi snorbubblor, hostar och är lite halvbittra. TGIF!

Hösten är här

2011-09-06T21:50:00.003+03:00

Och jag får äntligen klä på fröken den blåa stickade tröjan, som hängt på väggen sen i maj.

När hissen inte går enda upp

2011-09-06T21:30:00.008+03:00

De som hängt med här en längre tid känner till mitt hat gentemot detta eviga

League of Legends-spelandet som sambon lägger sjukt mycket % av sin tid hemma på.

Idag fick jag nog av att dra hela lasset själv och satte därför upp en arg lapp

på LoLmissbrukarens skärm. Det tog nån timme innan alla indianer samlades i kanoten,
men huvudsaken var ju att de gjorde det. Sen att han nu sitter vid datorn igen är ju en annan femma.

När nerverna hämmar kreativiteten

2011-09-05T20:56:00.007+03:00

Det börjar vara ett bra tag sedan jag pimpade upp köksstolarna och ännu för en vecka sedan låg kappan och gardinerna i samma påse, på samma ställe i garderoben. "Åh vad förvånade vi blir".
Jag gjorde 2 kraftansträngningar innan jag helt enkelt gav upp. Var det inte symaskinen som
gjorde mig galen så var det att jag gång på gång lyckades vika en eller annan del av tyget snett.

MEN förra veckan när maama var här hos Emilia, medan jag satt några timmar i skolan, så fick hon nog och tog hem djävulsgardinerna för att fixa dem. (Min maama är en väldigt driftig kvinna, som lätt får klipulver i fingrarna om något är ogjort en längre tid eller helt enkelt inte blir gjort)
Nåja, gardinerna blir ordentligt sydda och hon besparade mig en hel del psykiskt lidande och stress.
Symaskiner är helt enkelt inte min grej, men jag förlitar mig på att nerverna och tålamodet ska bli bättre nån vacker dag.

Förkylningsdrabbningen

2011-09-05T13:44:00.003+03:00

Efter att min 2-veckors-förkylning gick över, svepte den över på sambon och nu har även tösa fått den. Så för tillfället är allt och alla i obalans och hoppas på bättre tider.

Skolan har börjat som sagt, och dagar som dessa undrar jag om jag tagit mig vatten över huvudet genom att försöka vara i skolbänken när så krävs. Därefter tillkommer förstås läxor, inlämningsarbeten och diverse research, som tillhör kurserna som mer eller mindre tas på distans. Sammanlagt blir det alltså en hel del timmar vid datorn och eventuellt långa nätter. Denna tillfälliga lösning håller i sig till december, när sambon får pappaledigt i 6 veckor, så omöjligt känns det absolut inte... ännu.

Myspysarna

2011-09-02T22:04:00.000+03:00

Planerna

2011-09-02T21:39:00.004+03:00

Imorgon bitti drar vi iväg 40km söderut, till maama&paapa. Det är tänkt att vi ska hälsa på den "nyaste" av bebisar, som fötts i släkten, och förhoppningsvis även få en glimt av familjen Ramstedt och resten av släkten som hoppeligen finns på plats. Enligt rykten är det ganska barntätt på området för tillfället, så vi passar på att hälsa på när alla är samlade, när man ändå träffas så patetiskt sällan. Både från mitt och sambons släkte utökas familjerna som ogräs och inom loppet av ett år har det tillkommit 6 barn och fler är på väg. Fantastiskt!

Sådär annars.... Ni, mammor med småbarn/ mammor med bra minne ;
- Hur pass mycket har era barn påverkats av utvecklingsfaser och hur har barnet eventuellt reagerat?

Fröken Flint

2011-08-31T22:06:00.001+03:00

Hon som gillar att rulla har nött bort hår lite här och var.
Flinten i bakhuvudet har spritt sig till sidorna och hon blir bara mer och
mer lik en minipunkare för var dag som går. Men söt är hon, med eller utan hår, vår fröken.

Villaavslutningen då

2011-08-31T19:49:00.003+03:00

Prick 11 kom svärmor inspringande i lyan. Hon hade fått i uppdrag att sitta barnvakt medan vi drog iväg till Malax och "Medaskäre". Vi hämtade upp killarna och styrde kosan söderut, med himlen full av moln och 24 grader på mätaren.


Väl vid åminne hamn sprack molnen upp och solen värmde som vilken sommardag som helst.

Till en början njöt vi av solen..

.. som ibland försvann lite bland molnansamlingen.

Sen tog rastlösheten vid och det blev dags för pilkastning och tipsrunda.
Som vanligt blev jag så till mig att jag glömde föreviga minnet av det senare nämnda.

Sen gjorde hungern sig påmind och vi dukade upp för kräftskiva.

Alla fick roliga hattar, ändamålet till ära.

Därefter blev det bastu och bad för hela slanten. Som vanligt var det någon som blev lite ivrig och "dåklade" rakt in i kaminen med knät, så det blev ett relativt djupt hack... Och som det blödde.

Men maama fixa med X antal kompresser

Och som vanligt efter kl. 23.00 förvandlades området till en nudistkoloni för männen, så restrerande bilder skonar jag er ifrån.

Back in action

2011-08-31T16:08:00.000+03:00

Efter några dagar som blogglös valde jag att återvända och förhoppningsvis medföljer bättre skrivglädje. Jag har förövrigt varit i skolan, som började idag och fick återse massor med finisar. Pumpandet fortsätter, pusslande med lektioner inleds och livet börjar återgå till någon sorts rytm. Det känns bra nu!

5 månader del 2

2011-08-18T20:50:00.003+03:00

Rådgivningsbesöket som åter igen innebar 3 vaccinationer, varav 2 var sprutor, gick helt okej trots att fröken inte var på sitt bästa humör. Idag stod vågen på 7320g och längden var 64,6cm så skogshuggarlåren fortsätter att frodas. Trots att större delen av släkten misstänker att hon övergöds, så följer hon sina kurvor på alla sätt och vis. I övrigt var allt bra och på vägen ut lyckades hon charma en 3-åring, så att denne glömde bort att han med våld och tårar skulle ha med sig en docka hem.

5 månader

2011-08-15T20:34:00.001+03:00

Dagen firar vi med att öka klädstorlek
och därmed premiär för ny pyjamas.

Marängbloggen

2011-08-12T17:57:00.004+03:00

Svärmor fyller år imorgon och det ska firas med knytkalas.

Enligt receptet skulle massan resultera i 50 maränger. Men som vanligt när
jag försöker mig på bakning så lyckades jag dubbla antalet.

Nåja, hovdesserten kommer bli maffig som fan så man ska väl inte klaga.

Hey fläbä fläbä, you're staying on my belly.